Om höga radonhalter har konstaterats som en följd av blåbetong, finns det flera sätt att åtgärda problemet. En möjlig lösning är att öka ventilationen för att öka luftomsättningen. Ökad ventilation är den vanligaste åtgärden för att minska höga radonhalter. En annan lösning är att använda radontapet vid tapetsering för att minska att radon tränger in. Slutligen kan man också överväga att ta bort det material som orsakar problemet.
Genom användning av en gammamätare som placeras mot en vägg eller annan yta kan man mäta nivåerna av gammastrålning och på så sätt avgöra om huset har konstruerats med blå lättbetong. Den radioaktiva betongen avger gammastrålning, och resultatet av mätningen fås omedelbart. Det är vanligtvis bara vissa delar av byggnaden som innehåller blåbetong, därför är det viktigt att identifiera vilka delar av huset som faktiskt består av detta material.
För att upptäcka höga nivåer av radon är det nödvändigt att genomföra en radonmätning. För att erhålla en pålitlig mätning rekommenderas att mätningen genomförs under eldningssäsongen (1 oktober – 30 april) och pågår under minst två månader. Mätning av radon är en enkel och billig process, där spårfilmsdosor för långtidsmätning är den mest tillförlitliga metoden. En korttidsmätning kan endast ge preliminär information om de befintliga radonhalterna och är avsedd att användas när det inte finns tillräckligt med tid för att genomföra en långtidsmätning.
Blå lättbetong är ett byggmaterial baserat på alunskiffer, som användes mellan 1929 och 1975, och innehåller radium som kan avge radon när det sönderfaller. Även om blåbetong ofta är blåaktigt till färgen, så är det inte alltid så och det är därför av stor vikt att undersöka byggmaterialen som användes vid konstruktionen av äldre hus, särskilt om det finns oro för höga radonhalter i bostaden.
Blå lättbetong, som även kallas blåbetong, har identifierats som den främsta källan till radon bland byggnadsmaterial. Orsaken är att blåbetong innehåller radium som avger radon vid sönderfall. Blå lättbetong är känt för att ha högre radonhalter jämfört med andra byggmaterial och betraktas därför som en potentiell hälsorisk. Det är dock inte automatiskt så att när ett hus innehåller detta material, så leder det till högre radonhalter.