Hamam är namnet på både den turkiska bad- och bastukulturen och på platserna där man ägnar sig åt den rituella tvagningen som ingår i hamam-kulturen. Traditionen och företeelsen går långt tillbaka men idag är hamam något av det mest definierande med den turkiska kulturen. I turkiska städer, inte minst Istanbul, finns åtskilliga hamam som dagligen besöks av både lokalbor och besökande turister.
Ursprung
I det romerska riket fanns det i varje stad ett eller flera badhus, så kallade termer från ordet för värme. De allra största av dem hade omklädningsrum, tre bassänger i olika temperaturer, en slags primitiv ångbastu och en bassäng speciellt avsedd för simträning.
Eftersom romarnas tekniska kunnande hade gjort det möjligt att få rinnande vatten från bergen via akvedukter så hade termerna konstant tillgång till friskt och rent vatten. De här badhusen var inte bara till för kroppslig rening och motion, de fungerade också som en mötesplats för diskussion och samvaro.
Traditionellt hamam i Istanbul
I Istanbul finns en stor mängd hamam, många av dem flera hundra år gamla. Alltså till det Osmanska riket (vilket uppstod efter Roms fall). Det som skiljer dessa hamam från de romerska termerna är framförallt att det inte finns stillastående vatten i bassänger. Här flödar istället vattnet in i badhuset ur handfat i marmor. Golvet är uppvärmt och därför förångas vattnet hela tiden vilket gör luften där inne mycket fuktig och behaglig.
Modernt hamam
Hamam fyllde länge en hygienisk funktion för invånarna i Istanbul och för den delen hela Turkiet. I och med att de flesta sedan länge har rinnande vatten i hemmet så har hamam kommit att få en allt mer rituell funktion.
Trots det har man behållit den traditionella känslan, mycket tack vare de ofta mycket gamla byggnaderna. Den som är resa till Istanbul bör besöka ett hamam, om inte av annan anledning, för att se de vackra lokalerna.